DC:s brev till Region Skåne

Följande brev skickades till beslutsfattare i Region Skåne den 16 januari 2019

En vädjan från Danscentrum.

Danskonsten har en mycket svag struktur med endast ett fåtal institutioner. Merparten av den dans som skapas och framförs i vårt land produceras därmed av den så kallade fria sektorn. De flesta av dessa konstnärer och utövare är verksamma i eller med utgångspunkt från Stockholm. Under senare tid har vi dock sett ett trendbrott. Istället för att flytta från den södra regionen till huvudstaden har allt fler gjort motsatt resa. Region Skåne har blivit attraktivt, delvis på grund av sitt internationellt sett goda läge men också för det har funnits ett kulturellt klimat där beslutsfattarna lyft fram konsten/kulturen som en viktig del i samhällsbygget. I praktiken har denna inställning inte resulterat i några större stöd till den fria danssektorns projekt, men de bidrag som beviljats har varit ovärderliga då de utgjort en grundfinansiering som i sin tur ofta varit en förutsättning för att projekten ska beviljas andra stöd (statliga, nordiska etc).

Av Danscentrum Syds 21 juridiska medlemmar är det endast två som har verksamhetsstöd. Alla andra är i mycket hög grad beroende av de utvecklingsbidrag som regionen valt att stryka i 2019 års budget. I det sammanhanget bör nämnas att de utvecklingsstöd som tidigare beviljats Inkonst, Skillinge Teater m.fl. också haft betydelse för danskonstnärernas möjligheter att skapa och framföra sin konst. Genom samverkan, samarbeten och otaliga obetalda arbetstimmar har Danscentrum syds medlemmar tillsammans med andra aktörer i hög grad bidragit till att Region Skåne haft ett rikt, mångfacetterat och kvalitativt kulturutbud.

Om utvecklingsstöden uteblir får det långtgående konsekvenser. För den fria danssektorn innebär det att merparten inte kan producera ny danskonst. Utan nya produktioner finns inget att sälja. Det regionala kulturutbudet reduceras samtidigt som konstnärerna ställs inför valet att flytta eller byta yrke. Konstnärlig kvalitet förutsätter rimliga arbetsförhållanden. Om konstnärskapet blir en bisyssla sker en avprofessionalisering som också blir tydlig i den slutgiltiga produkten.

Verksamhetsstödet går uteslutande till producenter av produktioner som riktar sig till barn och unga. Utvecklingsbidragen är därmed det enda regionala stöd som tillfaller de danskonstnärer som skapar för en vuxen publik. När utvecklingsstödet uteblir innebär det att den vuxna publiken blir hänvisad till institutionerna. Det kan tyckas vara ett mindre problem men då ska man ta i beaktning att den konst som visas på landets institutioner är sprungen ur den fria danssektorns konstnärskap. Det är de fritt verksamma konstnärerna som driver områdets konstnärliga utveckling. Slutligen är det viktigt att komma ihåg att även mottagarna av regionala verksamhetsstöd också ofta är beroende av utvecklingsbidrag som ett komplement, för att kunna producera och framföra sin konst.

Ur ett regionalt kulturpolitiskt perspektiv borde ovanstående konsekvenser betraktas som synnerligen allvarliga. De anmärkningsvärt att Region Skåne går emot den egna kulturpolitiska planens strategi där det är fastställt att förbättrade villkor för konstnärligt skapande ska bidra till att regionen når den kulturpolitiska målbilden och där man lyfter fram de fria gruppernas betydelse för mångfald och konstnärlig förnyelse.

Vi vädjar till er i beslutsfattande positioner att tänka om. Den fria danssektorn är redan starkt underfinansierad och endast ett år utan regionala utvecklingsbidrag kommer att rasera ett mångårigt arbete med att etablera ett skånskt utominstitutionellt dansliv.

Danscentrums styrelse

Gnm Maria Rydén, ordförande